Drömmen om mr Rochester

Första gången jag läste Jane Eyre var jag i lägre tonåren. Åh, så romantiskt den var, kärlekssagan mellan Jane Eyre och mr Rochester. Boken tryfferad också med fantasieggande element som Janes hemska uppväxt, den galna kvinnan på vinden, vindblåsta hedar och ett stort slott med tinnar och torn.

Senaste gången jag läste den hade det gått många år sedan sist. Det var när den kom i Gun Britt Sundströms fina nyöversättning härom året. Fortfarande en fantastisk bok. Men nu såg jag framför allt en ung kvinnas utvecklingshistoria.  Mellan raderna en hel del kritik mot den rådande samhällsordningen. Faktiskt rent av en hel del feministiska tendenser. Och jag älskade den! Med vuxna ögon så blev jag inte lika tagen av mr Rochester, men visst är det fint med den starka dragningen mellan två ganska fula personer, att det inte är den yttre skönheten som är det viktiga. Lika intressant tyckte jag nu den sista delen av boken var, när hon hamnar hos en familj bestående av tre syskon, där brodern är präst med högtflygande planer för att frälsa världen. Här tecknas ett mångfacetterat porträtt av en fanatiker, med utseendet för sig, som nästan lyckas övertyga Jane om att ge upp sig själv. Tankarna går till religiösa ledare och fanatiker som Hitler.

Men sen väljer hon att återkomma till mr Rochester, trots att moral och lag och rätt säger att hon inte borde.(Att hindret för deras förening undanröjts under tiden vet hon ju inte) Och inte är han ens snygg, kan jag inte låta bli att tillägga, med ett litet leende.

För nu undrar jag, dels varför alla manusförfattare som gör filmatiseringar eller teater av denna bok inte tar tillvara den här andra sidan av historien? Den med prästen? I filmen som nyligen släppts på dvd så har man visserligen gjort ett koncentrat av händelseförloppet hos prästen. men det är kärlekshistorien med mr Rochester som är det absolut viktiga - till en bakgrund av gotiskt mörka bilder.

När BBC härom året hade en tre timmar lång serie, så var det mycket lite fokus på den här sista delen av boken. Och i Dramatens uppsättning för ett par år sen, med Michael Nyqvist och Julia Dufvenius, så var den delen bara en parantes.

Och dels undrar jag varför dom alltid ska vara så snygga på scenen eller på filmen. Om vi moderna människor blir så tagna av i den här kärlekshistorien, att man kan bygga hela filmer eller föreställningar på just den, borde det inte räcka med känslorna som duktiga skådespelare kan uttrycka? Behövs skönheten för att understryka passionen? Är det så att vi i vårt skönhetsfixerade samhälle inte klarar av att två fula personer är passionerat förälskade?

Men jag tycker absolut att man kan se filmen, som ett komplement till boken. Mia Wasikowska är en mycket trovärdig Jane Eyre!

Njuter med god bok och fina blommor

Har suttit nu nån timme på balkongen i solen, njutit av mina nyplanterade blommor och läst en gammal favorit: Å andra sidan, av Marian Keyes. En tjock härlig bok som varvar berättelserna om tre olika unga kvinnor, där beröringspunkten är förlagsvärlden. En av kvinnorna är litterär agent, och hon är agent för de andra två kvinnornas böcker - de andra två har tidigare varit bästa vänner, men efter att den ena, Lily, enligt den andra, Gemma, "stal" hennes pojkvän, så umgås de inte.

Marian Keyes skriver roligt, men även om hennes böcker tillhör genren chicklit så tycker jag inte man ska avfärda dem så lätt. Hon lyckas både med att gestalta kul karaktärer och träffsäkert beskriva situationer så jag skrattar högt, och få med viktiga frågor, som kvinnors villkor i arbetslivet, depression, och cynismen i media och förlagsbranschen.

Har du läst nåt av henne och vilken bok tycker du i så fall bäst om?

Och mina blommor då? En god vän och jag for till en plantskola i lördags och gick runt och bara njöt. Fick bland annat med mig hem en clematis, särskilt lämpad för kruka, som ska få cerise blommor. Älskar clematis! Planterade några penséer runt om i krukan; det tar ju ett tag innan själva clematisen ser ut så mycket, och förresten ska det vara bra att skydda rötterna med låga blommor. Får byta ut dom senare i sommar mot andra ettåringar. Sen har jag fyllt en blomsterlåda med penséer, och håller på att skola ut ett par tomatplantor.

Kanske dags för mig med en bok om krukodling på balkong?

Indisk mysdeckare

La nyss ifrån mig Fallet med den försvunna tjänsteflickan av Tarquin Hall. Det är en mysdeckare, lite av Agatha Christie korsat med Damernas detektivbyrå. Huvudperson är privatdeckaren Vish Puri som löser två parallella gåtor i denna första bok med honom.

Här får han i uppdrag att hitta en försvunnen tjänsteflicka, eftersom flickans arbetsgivare åtalas för mord på henne. Jakten går genom ett korrumperat, färgrikt, och sorgligt fattigt Indien. Jag hade inte insett hur fruktansvärt utarmade många är i  Indien; det gör att det är svårt att kalla detta för en "mysdeckare" rakt av. Jag läser om total korruption och om arbetare som jobbar utan skydd med uranbrytning och ja, jag får nya perspektiv på tillvaron i mitt rena relativt välmående Sverige.

Men miljön är ändå bara en myllrande kuliss till  deckargåtorna, som är riktigt trevligt kluriga. Författaren lyckas uppehålla en lagom spänningsnivå genom hela boken och läsningen är trivsam.

Jag tänker fortsätta att läsa om Vish Puri. Den här boken finns i pocket, medan bok nummer två, Fallet med mannen som dog skrattande, har kommit inbunden på svenska, och en tredje bok finns ute på engelska, Case of the Deadly Butter Chicken.

Solstorm av Åsa Larsson - en höjdardeckare

Har idag läst klart Åsa Larssons första bok Solstorm. Har inte läst nåt av henne tidigare, men hon har ju synts en del i teve på sistone i samband med utgivningen av sin senaste bok Till offer åt Molok, och då har jag blivit nyfiken på henne. Är inte nån större deckarläsare, men Åsa utmålas som en författare med mycket bra språk och potential att skriva litterärt utan att hänga upp det på en deckarintrig. Och jag har själv ett nära förhållande till Norrbotten, så bara miljön intresserar mig.

Jag kan direkt säga att hon gjorde mig inte besviken! Spännande och rappt skrivet; jag läste ut boken på tre dagar. Mycket bra språk, med fräscht bildspråk. Givetvis är det ett extra plus med den härligt saftiga beskrivningen av ett isande kallt och snöigt Kiruna med omnejd.

Jag är inte riktigt lika imponerad av gestaltningen av hennes huvudperson, Rebecka Martinsson. Jag får inget riktigt grepp om henne. Däremot så finns där en annan kvinna som är ett fascinerande porträtt, en ung, hjälpsökande, vacker tjej som läsaren så småningom inser har varit utsatt för både det ena och det andra. Hon har blivit gränslös, och hjälpbehövande, men samtidigt oerhört manipulerande. Hon är ett offer, men hon är ingen trevlig person för det.

Och slutligen, så drog boken igång funderingar hos mig. Tankar på vad människor kan göra i religionens namn, hur de kan missbruka den i sina syften och anse sig har rätt att stå över lagen. Och att detta också kan appliceras på till exempel politik, där leden sluts i rädslan för skandaler. Med mera. Den här boken skulle jag gärna ha läst i en bokcirkel bara för att den skulle kunna gett upphov till intressanta diskussioner.

Sommaren utan män

Ibland dyker jag på en bok som känns så rätt att läsa. Det är inte bara trevligt tidsfördriv, eller kulturellt måste, utan läsande som är genuint givande.

Sommaren utan män av Siri Hustvedt är en sådan bok. En roman som handlar om svek och sammanhållning och vad gruppdynamik kan göra med oss. En roman som sagt, men samtidigt väldigt mycket av en essä om hur den manliga kulturen historiskt har formulerat kvinnlighet. Och hur vi formar oss efter ramarna.

Författaren använder det idag lite ovanliga greppet med att vända sig direkt till läsaren ibland. Trevligt. Den flyter på bra och är lättläst, trots att den innehåller en hel del ovanliga ord, och trots att den väcker så mycket tankar att jag måste lägga undan den då och då.

Rekommenderas! 

Mitt "påskekrim"

Jag är inte så mycket för deckare, men några favoriter har jag. Bland dom finns Tomas Arvidssons böcker om studierektorn, som begår brott för att få ihop till husamorteringar och annat livets nödtorft som en offentligt anställd person har svårt att klara annars. Studierektorn är lite lagom disträ och tråkig familjefar som ingen skulle misstänka för att så mycket som sno med sig pennor hem från skolan.

Nu har jag läst om några av dom, Studierektorns byte och Studierektorns sista strid, liksom Den poeteiska hunden. Alla finns nog i pocket, nån finns nog som ljudbok också. Den poetiska hunden gick inbunden på rean nu, och är väl värd att köpas om den finns kvar!

Tomas Arvidsson har själv jobbat i skolans värld. Böckerna är en drift med rättvisan, med byråkrati inom skola och polis, med fördomar om brottslingar och hederligt folk mm. Han använder ett väldigt roligt språk, kryddat med under- och överdrifter och omvända pespektiv. Jag har läst hans böcker många gånger och varje gång skrattar jag lika hjärtligt. Ja ibland extra mycket för att jag vet att nu kommer en höjdpunkt - så där som det blir med gamla favoriter.

Den allra första boken, Enkelstöten, kom redan på sjuttiotalet och blev en teveserie med Björn Gustavsson i rollen som studierektorn.

I de två senaste böckerna Andras pengar och Den poetiska hunden har studierektorn försvunnit ur bilden. I stället är två återfallsförbrytare som numera är hederliga (fst de naturligtvis inte är det) huvudpersoner, vid sidan av en smart ung försäkringsutredare, f d polis.

Helmysig skröna: Potensgivarna

Potensgivarna av Karin Brunk Holmqvist handlar om två gamla damer, systrar som lever ett väldigt begränsat och inrutat, försiktigt liv tillsammans i föräldrahemmet. Men så förändras deras liv när en ny granne flyttar in. Snart är de i gång och säljer potensökande medel på postorder! Förvecklingar följer när deras egen bror visar sig vara en av kunderna.

Jag gillar verkligen tonen i boken; de gamla tanterna beskrivs med sån ömsint humor, som påminner mig en aning om Tage Danielsson. Också filmaren Lars Molin  (Potatishandlaren, Den tatuerade änkan m fl) kommer jag att tänka på, för det här är precis som hans filmer en väl berättad skröna.

Jag kommer helt klart att läsa mer av Karin Brunk Holmqvist!